Rubriken syftar inte på en himmelsk natt. Snarare tvärtom. We been thrue hell... (ursäkta min rostiga engelska) Låter dramatiskt, eller hur? Ja, visst kan livet med småbarn vara underbart, fantastiskt och alldeles rosenskimrande för att i nästa sekund vända tvärt. När detta sker nattetid orkar de trötta föräldrarna inte helt hålla skenet uppe.

Inatt har Ellie hållt oss vakna. Stackars lilla trollungen som brukar sova nätterna egenom. Hon somnade gott på kvällen men framåt 2-tiden var hon otröstlig. Jag vyssade, sjöng, bar på henne. Försökte sitta upp och sova. Inget hjälpte. Efter en timme somnade hon till utmattad i sin egen säng. En kvart senare skrek hon till igen. Crilles tur att försöka. Han och Ellie sov från och till i Siris övergivna säng i ett par timmar.

Vid 5-tiden får Siri ett bryt. Hon sov då inne hos mej i vårt sovrum. Skruttungen ska byta pyjamas utan anledning. Hon springer upp och ställer sig och skriker utanför Ellies och hennes gemensamma rum. "Pappa,pappa, jag ska sova i mitt rum" Hon blir så svartsjuk så fort Crille ägnar sig åt lillasyster. Snart har Ellie vaknat. Siri slår sin mamma. Alla är ledsna och trötta....

Min tur att ta plats i barnens rum med lilla trollungen. Den här gången somnar hon ganska snabbt. Jag ligger och fryser under en bomullsfilt trots att jag har en kokhet barnkropp bredvid mej. Tillslut tar tröttheten ut sin rätt och även jag slocknar.

♥♥♥