Skruttungen somnade som sagt relativt fort igår kväll utan sin älskade napp. Tyvärr vaknade hon till strax efter Crille och jag lagt oss. "Jag vill ha min tutte!" "Var är min tutte?" gnäll övergår i ilska och skrik. Vi gav inte med oss. Tillsist sa jag att hon fick välja mellan att sova i vår säng utan nappen eller gå in i sin egen säng med tutte och sova där hela natten utan att komma in till oss. Då blev det tyst och Siri somnade om. Phu, vi pustade ut. Ellie hade inte vaknat av utbrottet. Vi fick lugn och ro till tidigt morgon. Siri vaknade en timme tidigare än hon brukar och samma visa igen. Likadant den här gången vi lyckades lugna henne och hon låg kvar och vilade en halvtimme till. Jag hoppas det här går fort, har egentligen inte ork för detta just nu men det var Siri själv som valde tidpunkten och då gäller det att hänga på. Sen att hon ångrade sig var ju ganska väntat....




Tutte och kaninen har hängt med sen Siri var bebis. Här är hon drygt 1 år.