Nyårsafton 2004 hade vi bjudit in till födelsedagsfest (Crille blev 25 och jag 30) kombinerat med "flyttfest". Maten var inhandlad likaså dryck och alla andra saker som hör en fest till.

När jag kom till jobbet på morgonen den 26 December läser min chef högt från någon nyhetssida på nätet att det kommit in en jättevåg över Thailand och att hundratals människor var döda. Jag försökte genast skicka sms till en kompis som var där med hela sin familj. Fick givetvis inget svar..
Framåt kvällen fick vi veta att det gått bra för hela familjen, de hade sprungit ifrån en av de "mindre" vågorna och räddat sig upp i bergen. Några dagar senare kunde de resa hem. Tsunamin drabbade en hel värld, lokalbefolkning, turister och anhöriga. Jag tror de flesta känner eller vet någon som var i de länder där den slog till...

Vår fest kändes ganska meningslös men det var sista chansen och många hade redan tackat ja. När även vår kompis som varit där bestämde sig för att komma trots allt kände vi att det var okej.
Vi köpte dock inte några fyrverkerier utan lät det vara upp till festdeltagarna att avgöra om 12-slaget skulle smällas in...

Några dagar in på 2005 åkte Crille i förväg till vår nya "hemstad" Tönsberg som är belägen 10 mil söder om Oslo.

Jag var kvar i Kalmar för att jobba januari ut.

Den första veckan packade jag och skrev på alla kartonger med nummer och vad som fanns i så vi inte skulle fastna i tullen. Ett evighetsjobb!! När allt var klart flyttade jag in hos söta Johanna och bodde på hennes soffa.

Det räckte inte med en katastrof utan helgen när vårt flyttlass skulle gå kom stormen Gudrun. Lastbilen var redan på väg och fastnade någonstans på västkusten. Elledningar och träd blåste omkull och vägen var helt blockerad. Flyttkarlarna som kört från Tönsberg  för att hämta våra saker hade tur precis framför dem föll en ledning rakt över en annan bil. De var rejält tagna när de väl kom fram och pustade ut på hotell innan det var dags att packa in och köra tillbaka den långa vägen ca 70 mil.

I februari var det min tur att komma efter.

Crille tränade för fullt med "sitt" nya lag FK Tönsberg. Jag var ledig och försökte lokalisera mej i den nya staden. Nu är det inte så stort men i alla fall. Det allra bästa  var att vi var inte helt ensamma utan Kika och Jon, vänner sen innan gjort samma resa som vi. Otroligt skönt!!

Efter 2 veckor fick jag jobb på Bogart. En populär herrmärkesbutik. De sökte en 22-årig kille med vilja att jobba upp sig och stanna i företaget....Istället fick de mej med lång erfarenhet av märkeskläder, försäljning, inköp, exponering m.m.
Jag hade en del språkproblem men det gav sig efterhand....

Kika och jag umgicks med de andra "fotbollsfruarna" Vi tittade på norska Idol och åt taco´s på fredagarna när grabbarna var borta. Bortamatcherna var ofta långt borta och innebar övernattningar.

Vi började skapa oss ett nytt liv. Fick vänner, härliga vänner. Jag träffade ett tjejgäng Siri, Frida och Thina vi fredagsfikade på Cafe´ M, hade stickklubb och åkte till Hemsedal för afterski och utförsåkning.

Efter ett år i Norge började Crille och jag prata om barn. Vi bestämde oss för att försöka. Jag blev gravid nästan med en gång. Vi väntade lilla Siri.... Då vi fick veta att vi väntade en flicka och inte direkt hade något tjejnamn ville vi välja något norskt. Vi valde att uppkalla henne efter min väninna Siri. Ett namn som vi tycker känns helt rätt!!!